Om Torsö


Torsö befolkas

Sölvesborg grundlades i mitten av 1200-talet. Sölvesborg hade under medeltiden monopol på fiskhandeln i Hällevik. 1473 fick staden privilegium på denna av kung Kristian I. Borgmästare, rådmän och allmoge hade klagat på att inbyggare på andra platser sålde varor i Hällevik, varför kungen utfärdade förbud för all försäljning där. Alla varor skulle säljas i Sölvesborg. Hällevik är det äldsta fiskeläget, ty redan på 1100-talet började man fiska här.

I Hällevik fanns först ‘havdrängar’ som fiskade åt storbönderna mot betalning. På 1700-talet hade Sölvesborgs stad vissa svårigheter med hällevisksfiskarna och drog upp sina besvär i sju riksdagar fram till 1765. Två år senare bekräftades stadens rättigheter av K. Maj:t. Endast i Sölvesborg skulle all fisk från Hällevik få säljas. Men i Hällevik kringgick man bestämmelserna genom att flytta till andra ställen på Lister och kunde alltså bevisa att man inte bodde i Hällevik. 3

Torsö fiskeläge anlades i mitten av 1700-talet. Här fanns 12 fiskare år 1793. År 1933 fanns 20 yrkesfiskare. 2

År 1800 fanns på Torsö fiskeläge drygt ett tiotal etablerade fiskare. Totala antalet boende torde ha uppgått till cirka 75. 4

Under kyrkobyggnaden i Mjällby bidrog varje fiskare med lika mycket som för 1/8 mantal, och återstoden av byggnadsskulden betalades 1812, då varje fiskare och varje 1/4 mantal tillsköt en krona och femtio öre. Vi får även här reda på att antalet fiskare i Hällevik vid denna tid var 37, i Nogersund 16, i Hörvik 14 och i Torsö 10 fiskare. 5, s 48

Diverse Torsömotiv

Flygfoto av Torsö

Motiv från Tossö

Tossö fiskläge

Flygfoto 1 över Torsö

Flygfoto 2 över Torsö

Flygfoto 3 över Torsö

Flygfoto över Västra Torsö

Motiv från Torsö – hamnen

Motiv från Torsö – Janssens affär

Motiv från Torsö – stranden

Motiv från Tossö – handelsbutiken

Flygfoto över T:268

Läs mer om en poetisk beskrivning om Torsö och dess utveckling »


Fiskare och båtar

”Fiskets stora betydelse för vår folkhushållning är alltför välkänd för att behöva omtalas. Mindre känd är däremot utövaren av denna näringsgren – fiskaren. Han utför ett farofyllt arbete till landets fromma. Denna bok vill vara en hyllning till havets män samt en minnesbok och förlaget vågar hoppas att det även skall bli ett kamratskapets album för fiskarna själva”, heter det i förordet till bokverket Havets män.

Läs mer om ‘Havets män på Torsö 1945’ »

Läs mer om ‘Fiskebåtarna på Torsö’ »

Foto på fiskebåt Rundgatting

Blekingeekan är så gammal att man inte vet dess ålder. Fiskarna själva gav den namn efter vad den användes till. Vrakekan var störst, 30 fot lång, och användes vid sillfiske. Kvassen, som var ca 20 fot lång, användes vid torskfiske och var ofta försedd med sump. Jöllen (jollen) mätte 15 fot och användes vid flundrefiske och annat, som kanske förekom på ett fiskeläge. Till sist är där fulajöllen (fågeljollen), 12-13 fot lång, som användes vid sjöfågeljakt. Däcksbåten eller rundgattingen kom till Listerlandet från Råå i Skåne. Den var byggd för att passa i Öresund och måste alltså byggas om en del, ty dess skrovfort passade inte i de här farvattnen. Till Hörvik kom den 1868 och trängde ut vrakekan som var öppen. Det var bättre med en däckad båt. Till skillnad från vrakekan, som hade råsegel, förde den sprisegel och var mer lätthanterlig. 3

Läs mer om ‘Torsöfiskarens båtar: ”Kobb”, ”jöll”, och ”vrag-ege”‘ »

Läs mer om ‘De ”foro i vrak” med vrakekor’ »

Läs mer om ‘Krokeka från Hällevik’ »

Läs mer om ‘Blekinge-ekans segel och riggning’ »

Foto på fiskebåtar på redden

På Johannes Mejers karta, som ritades på 1650-talet, finns beteckningen ‘fiskehus’ vid Torsö. Det var troligtvis säsongsbostäder för bondefiskare som annars stod helt obebodda.

Strandfisket kännetecknades av att fiskeplatserna låg nära eller alldeles invid kusten. Det ur ekonomisk synvinkel mest lönsamma strandbundna fisket var utan tvekan ålfisket. På väg mot sina avlägsna lekplatser långt ute i Atlanten passerade de norrifrån kommande feta blank- eller drivålarna på sensommaren och hösten mycket tätt förbi Listerhalvön.

När båtarna inte var i bruk, drogs de antingen upp på stranden eller förtöjdes intill mindre stenbryggor, så kallade kåsar. En kås kan karakteriseras som en enklare båtlänning omgiven av två parallella armar av natursten. Anståndet mellan de båda stenraderna, vilka i sidled verkade som vågbrytare, var i regel 2-3 meter.

Den fisk som inte åts färsk, konserverades genom torkning, rökning eller saltning. En ofta förekommande metod vid beredning av lax och sill var ‘spekning’, där fisken en tid låg i saltlake för att slutligen efter en kompletterande torkning bli till ‘spekelaks’ och ‘spekesild’. 6

Läs mer om ’28 öre kilot för sillen’ »

Läs mer om ‘”Smör-madar” och ”rögat fläsk” stående rätter i fiskarens matlåda’ »

Läs mer om ‘Storfångst för Torsöfiskare 1910’ »

Fartyg från Torsö:

Athi byggd i Brakestad 1885, skonert, 30 BRT. I mars 1891 köpt från Finland av Elias och Olof Nilsson, Torsö. Såld i september 1891 till Landskrona.

Betty galeas, Befälhavare: Ola Karlsson och bästeman: Sven Larsson. Denne gifte sig till en bondgård i Kullarp och blev sedan kallad ‘styrmannen i mossen’.

Henriette byggd i Engelholm 1965, jakt, 29 BRT, 25 nettoton. Köpt i mars 1892 från Helsingborg av Elias och Olof (bef) Nilsson, Torsö. Efter fyra månader såld till Bornholm. 2

Läs mer om ‘Sjömansrulla från ångaren s/s Hilnor’ »

Sjömärket på Flädjan skötte Fridolf Persson i 50 år ibland med hjälp av sin bror Anton Persson och deras far Per (Andreasson) Andersson för 10 kronor per år. Före Fridolf var det Per Andreassons syssla och innan dess Andreas Bengtsson.

Bröderna Anton och Fridolf (f. T:298) köpte fiskebåt 1936 för 1 500 kronor.

Diverse Hamnmotiv

Hejare

Repslagning

‘Kåsor före Torsö hamn’

Tidningsklipp om Torsö

‘Torsö ett minne som fiskeläge – sommargäster bildar ny epok’

‘Den sista verkliga representanten för Torsös fiskeflotta’

‘Dollarmiljonärs lustbåtsbefälhavare rekordlågt betald hamnchef i Torsö’ – del 1

‘Dollarmiljonärs lustbåtsbefälhavare rekordlågt betald hamnchef i Torsö’ – del 2


Hamnen

Innan fyrar fanns var det ett vanskligt arbete att i dåligt väder och mörker ta sig tillbaka till hamnen. Fiskarhustrurna brukade sätta en lampa i fönstret som vägledning, men det svaga ljusskenet gav inte mycket hjälp. Senare ordnade fiskarna med tre lyktor, som sattes upp på höga stolpar på lämpliga höjder. Men inte heller de var tillräckliga. 3

Läs mer om ‘Gamla lyktor i Torsö hamn’ »

Läs mer om ‘Sjö & landmärken vid Torsö fiskeläge’ »

Redan 1889 fanns planer på att anlägga hamn, som då kostnadsberäknats till 45 000 kronor.

År 1896 ansöktes om bildandet av Torsö Hamn AB. År 1897 kom två nya kostnadsberäkningar på 80 000 respektive 90 000 kronor.

Hösten 1926 och våren 1927 var det svåra stormar, då flera båtar förstördes. Förslag till hamn förelåg 31 augusti 1927, då såväl hamnbassäng som yttre pir. År 1927 bildades Torsö Fiskehamnsförening upa. Ordförande var Herbert Olsson, hamnmästare August Thörnberg och kassör Bernhard Thörnberg.

Hamnföreningens räkenskaper från 1934

År 1928 skedde uppmätning av hamnområdet och 20 bönder skänkte av sin mark. Kostnaden uppgick till 45 000 kronor. Staten bidrog med 40 000 kronor, Mjällby kommun med 2 100 kronor, Bernt Persson, Ronneby, bördig från Torsö med 1 000 kronor. Resten betalades av fiskarna kontant eller med eget arbete.

Den yttre vågbrytaren byggdes 1929-1930 och hamnarbetet pågick 1930-1934 . Stenen togs på Holmen och transporterades fram på räls.

1944 skedde ändring av inseglingsleden. 1945 skedde muddring i hamnen och sedan dess har muddring skett vid ett flertal tillfällen, därför att sand har drivit in. 1

Även på Västra Torsö har det byggts. Se bild på när stenpiren byggs Västra Torsö.

Diverse Hamnmotiv

Innan hamnen fanns 1921

Flickor i båten

Män i båt

Gubbar möts i hamnen

Båtar i hamnen

Flygfoto över hamnen 2003


Bilder och berättelser från förr

Bilder

Flickor på Torsö (ca 1920).

Berättelser

Läs mer om ‘Mitt gamla kära Torsö’ – intervju med Nelly Olsen (f. T:268) »

Läs mer om ‘Hushållsgris vanligt förr’ »

Läs mer om ‘Sorgebrev – sed som försvunnit’ »


Skolan

År 1800 fanns ingen ordnad skolundervisning, men någon form av kringgångsskolor torde ha funnits i socknen i början av 1800-talet. Som lärare tjänstgjorde exempelvis en gammal båtsman och skola höll man för barn och ungdom i en bondgård, i ett litet torp eller fiskarstuga. Man läste i några veckor och flyttade sedan till en annan ort. Huvudämnet var att lära sig läsa innantill. Man försökte sig också på litet skrivning, så att man åtminstone kunde skriva sitt eget namn. Även en del av de äldre lärde sig att läsa, men de flesta förblev okunniga i denna konst. De så kallade husförhören hade ännu inte påbörjats, men det skulle inte dröja många år. Prästen samlade familjerna till dessa förhör för att få klarhet om de var läskunniga och framförallt om de kunde ‘rabbla’ katekesen. 4

Skola uppfördes på Torsö (T:289) år 1879 till en kostnad av 1 686,75 kronor.

Lärarinnor i Torsö skola genom åren:

1886 – 1886 Berta Petersson

1887 – 1887 Carolina Mattsson

1887 – 1888 Carin Johannisson

1889 – 1889 Paulina Kullman

1890 – 1893 Carna Kronberg

1894 – 1928 Kerstin Nilsson (gift Persson)

Torsö skola fanns till år 1928, varefter barnen fick gå i Istaby skola. Därefter såldes skolhuset och flyttades till Stiby. 1

Skolfoto från Torsö skola år 1900

Skolfoto från Torsö skola år 1901

Skolfoto från Torsö skola år 1906

Skolfoto från Torsö skola år 1911

Skolfoto från Torsö skola år 1921

Skolfoto från Torsö skola år 1925

Skolfoto från Torsö skola år 1928

Läs mer om Skoldagböcker från åren 1886-1916 (notera att
information ligger på en flik per år) .

Olof Jönssons betyg


Affären

Det har funnits affär på Torsö mellan 1880 och 1965 med undantag av ett par år under första världskriget.

1880 öppnades den första affären på Torsö av Magnhild Bengtsdotter (T:311ö). Hennes dotter Selma blev nästa ägare. Selma gifte sig med Joel Johannesson som drev affären 1902-1917.

Vintertid handlade fiskar-familjerna på bok. Det kunde bli ganska långa krediter.

Affären lades ner och huset flyttades till Istaby. Därefter var Torsö utan affär under två år.

1919 öppnade Otto Larsson, affärsinnehavare i Nogersund, filial på Torsö (F:10). Denna filial drevs av dottern Anna Larsson.

Under några få år drevs ytterligare en affär av Almida och Valfrid Andersson (E:8). När de åkte till Amerika 1923 lades affären ner.

1924 byggde Otto Larsson en ny affär (F:1), till viss del bestående av en gammal saltbod flyttad från Nogersund. Dottern Anna gifte sig 1927 med Alfred Jansson och de drev affären tillsammans fram till 1965. Sorteringen var stor på varor och fiskredskap. Posten lämnades många år i affären och utdelningen skedde också därifrån. 1959 var det reklam för affären i ICA’s folkalmanacka.

Mjölk kunde köpas hos familjen Joel Eliasson (E:25). De separerade även mjölk så att det gick att köpa grädde. I slutet av 1940-talet började ‘Gotlänningen’ sälja mjölk i en liten mjölkbod. Mjölkboden drevs sen vidare av Alfred Jansson men lades ner i början av 1950-talet

Läs mer om ‘”Skwalpa inte ront i kannena mänska!” – En mjölkaffärs öden och äventyr -‘ »


Järnvägen

Beslut att bygga Listerbanan togs 1912. Sölvesborg-Hosaby eller Listershuvud som stationen kom att heta öppnades för trafik 10 januari 1914. Fortsättningen till Hällevik öppnades 10 januari 1917. År 1920 beslöt man att bygga den sista delen, sträckan Hällevik-Hörvik.

Hela sträckan blev klar 14 februari 1922 och var i drift fram till nedläggningen 30 september 1956. 8


Vägar, vatten, elektricitet, post och telefon

Vägen till Torsö

Vägen från Istaby ner till fiskeläget var som den var i 100 år och först in på 1970-talet blev den belagd med oljegrus och asfalt.

Läs mer om ‘Vägen till Torsö då som nu’ »

Flinta-brunnen

På skolhus-tomten fanns en brunn dit man fick gå för att hämta vatten. Skulle man ha extra gott vatten, fick man gå till Flinta-brunnen strax bortom O:27. 1

Tvätt på gammalt sätt sköljdes på ”slajbe-stället”

Förr i världen var det minsanna inte bara att lägga tvätten i en helautomatisk tvättmaskin, vrida på strömbrytaren och ställa in aktuellt tvättprogram. Nej, det var ett ordentligt byk-göra på ”den gamla goda tiden”. Tvätten tvättades för hand sedan den först kokats i den stora kokgrytan i ”brygghuset”. Kokgrytan var en stor kittel i koppar, fristående eller inmurad. Man eldade under tills vattnet, i vilket tvätten lagts i blöt, kokade tillsammans med tvätten. Från grytan tog man upp tvätten och gnuggade den mot tvättbrädor. Därefter togs allt nytvättad ner till sjön för att sköljas. Sköljningen skedde från någon av de många kåsarnas hammare. Sedan hamnen blivit byggd 1932 sköljdes tvätten från ”slajbestället”, dvs slip (där man drog upp och sjösatte båtarna).

Vedbyror

Ved (grenar o dyl) till spisar och brödbak fick man gå och hämta i skogen. Många är de vedbyror som fiskargummorna fick bära hem på sina ryggar. 1

Elektricitet

Elektricitet fick Torsö år 1934. 1

Post

Postmästare Ola Svensson Scoot i Istaby hämtade posten per fot i Mjällby, delade ut längs vägen till Istaby. Där hämtades posten av någon av barnen Lysell (T:201) som delade ut posten från Istaby till Torsö, och lämnade Torsöbornas post hos Bror Månsson (O:3).

Se bild på postmästare Scoot

Telefon

Flera år var den enda telefon som fanns i Torsö, den som fanns i affären. Med Kungliga Majestäts tillstånd fick telefonledning dras över flygsandsfälten år 1922. 1

Kommunalt vatten

Ett vattenverk byggdes 1951, då Torsö fick kommunalt vatten. Vattenverket låg vid nuvarande korsningen Enaholmsvägen/Torsövägen. Det ersattes av ett nytt vattenverk 1967 som ligger på E:11.

Läs mer om ‘Kommunal vattenledning ersatte Torsöbrunnar 1951’ »


Religion

Missionshuset

Missionshuset

byggdes 1892 efter bildandet av en missionsförening år 1884. Byggkostnad 900 kronor. Eldsjälarna var från början Jöns Svensson, Karl-Johan Olsson och Ola Svensson. Många har gått i Torsö söndagsskola och nyårsfest har förekommit varje år samt diverse andra sammankomster, till exempel arbetsauktioner till missionen. Symöten hölls förr i hemmen. Baptistlokal har funnits en del år i F:2. Bofast predikant var Nils Broberg. Vuxendop har förekommit vid stranden år 1925. På 1890-talet fick till och med någon sitta i fängelse för sin tro. 1

Läs mer om ‘Missionshuset’ »

Läs mer om ‘Borgensmän för lånet’ »

Läs mer om ‘Ett missionsår på Torsö 1938’ »

Läs mer om ‘”SE GUDS LAM!” blev rättstavat vid renovering’ »

Läs mer om ‘Strandhemssalen – en av TRE gudstjänstlokaler på Torsö’ »

Baptismen

När man studerar baptismens mycket ojämna utbredning på Listerlandet i gamla tider så måste man onekligen fråga sig varför den fick sitt huvudsakliga fäste just i det lilla undangömda fiskeläget Torsö. Svaret på den frågan är rätt och slätt Nils Broberg F:2. Denne man som föddes 1861 i Mjällby Ljunga på Listerlandet hade i sin tidiga ungdom vunnits för baptismen och kom hela livet igenom att på ett frejdat och oförväget sätt försvara denna lära. Baptist blev han närmare bestämt ute på Bornholm där han i 20-årsåldern arbetade som hamnbyggare. När han omsider återvände till sitt gamla hemland igen var han så tänd på den nya läran att han sökte sig till en predikantskola där han ytterligare utvecklade sin redan så förnämliga predikogåva.

Läs mer om ‘Baptismens fiskeläge på Lister’ »


Barnkoloni

Barnkoloni med föreståndare syster Märta fanns flera somrar på Torsö. Det var barn från TBC-drabbade familjer, som fick vistas där några veckor. Först höll kolonin till i f d skollokalen T:289. Efter att skolhuset flyttades till Stiby år 1936 hyrdes huset på T:311 till barnkoloni istället. 1


Sjukdomar

Fattigdom och sjukdomar präglade människornas vardag i gamla tider. Man fick genomlida de svåra nödåren i slutet av 1860-talet och innan smittkoppsvaccinet började användas levde man ständigt under hotet av denna svåra sjukdom. Två svåra koleraepidimier drabbade socken, 1853 och 1857. Difteri, mässling, kikhosta och scharlakansfeber var ännu dödliga sjukdomar, som tog otaliga barns död. 4

Koleran, en svår magåkomma med kraftiga diaréer och uttorkning återkom till Lister med jämna mellanrum. Fiskelägena drabbades alltid hårdast då de var fattigast, hade den sämsta maten och därmed också den sämsta motståndskraften. Det finns en kolerakyrkogård i Istaby. 9

Läs mer om ‘Koleraepidemin 1853 – hårt slag för Torsö’ »

Läs mer om ‘Kolerakyrkogården i Istaby’ »

Läs mer om ‘Sjukdomar’ »


Stormar och bränder

Listerfiskarna har alltid varit kända för sin stora djärvhet. De har träget trotsat storm och hav i arbetet för sitt uppehälle. Många är de män och ynglingar som under åren fått sin grav i havets djup.

Läs sammanställning över drunknade från Torsö

Läs mer om ‘Drunknade den 23 februari 1825’ »

Läs mer om ‘Drunknade den 5-6 maj 1854 – En ödesdag på Hellevik’ »

Läs mer om ‘Drunknade den 26 november 1861’ »

Läs mer om ‘Omkommen i stormen den 30 maj 1879’ »

Läs mer om ‘Carlshamns Allehanda 28 juni 1879’ »

Läs mer om ‘Havet ger och havet tar – Stormen på Sydkusten 29-30 maj 1879’ »

Läs mer om ‘Omkomna under fiske 1881’ »

Läs mer om ‘Omkomna under fiske 23 oktober 1885’ »

Läs mer om ‘Karlshamns Allehanda 6 okt 1886’ »

Läs mer om ‘Drunkningsolycka 26 maj 1894’ »

Läs mer om ‘Omkomna under fiske 1900’ »

Läs mer om ‘Drunknade i Masse Bengtsson släkten’ »

Det har varit två svåra vårstormar, mars-stormen år 1898 och april-stormen år 1903. 9

Läs mer om ‘Tysk galeas på grund utanför Torsölandet 1906’ »

Den 7 november 1872 drog en fruktansvärd nordostlig storm fram över Listerlandet, den uppmättes till omkring 30 m/s och förde med sig flodvatten och snö. 9

Två eldsvådor har härjat på Torsö. 1935 brann Artur Anderssons hus O:31 ner. År 1937 slog åskan ner och ödelade Adolf Erikssons ladugård E:25, några djur blev innebrända. 1


Trädplanteringar

Brukarna av istabyjordarna var ett flitigt tångkörande släkte. Detta resulterade så småningom i att ingen sjötång låg kvar vid strandkanten och band sanden, varför sanden så småningom började tränga längre och längre upp mot de bebyggda områdena. Saken var så pass allvarlig att den föranledde ett ingripande från de statliga myndigheterna. Bönderna ålades att plantera ett bälte med tallskog längs med stranden över sanddynerna. Men inte alla åtföljde uppmaningen att plantera, varför Kronan själv lät plantera vissa områden. Nere vid Torsö kan man ännu se hur träden står i rader som ett minne från dessa planteringar en gång på 1800-talet. 5, s 38

Åren 1850-1870 planterades ca 100 tunnland furuskog av Kronan för att binda sanden på flygsandsfälten. 1

Läs mer om ‘”Kronosaunnen” skyddat naturområde’ »


Beredskapstiden

Under beredskapstiden under 2:a världskriget hade den svenska militären bas på Torsö. Då väcktes livet upp på fiskeläget av beredskapstjänstgörande ”bassar” från olika delar av Sverige. Soldaterna hystes in i obebodda stugor ja, t o m missionshuset ändrades om till soldatförläggning.

Det sattes upp taggtrådsstängsel och s k ”spanska ryttare” längs med stränderna, skyttevärn och fort byggdes med febril brådska, den lilla hamnen spärrades och vaksamheten mot en eventuell fiende var stor både natt och dag.

Läs mer om ‘Kustfort rester från beredskapsåren på Torsö’ »

Läs mer om ‘Berättelser från beredskapstiden’ »

Läs mer om ‘Engelsk bombare störtade vid Torsö’ »

Läs mer om ‘Jag glömmer aldrig det ljudet’ »

Läs mer om ‘Torsö-lägret viktig kugge i hemvärnets försvarsroll’ »

Se även extern länk om Torsölägret under Länkar


Diverse

Listerlandet är en fortsättning av Kristianstadsslätten och har geologiskt sett inte mycket gemensamt med det övriga Blekinge. Stiby backe, Listers huvud och Hjärthalla liksom Hanö kallas restberg därför att de på grund av sin hårda granit står kvar i ett för övrigt ganska platt omgivande landskap vars lösare material under årmiljoners lopp brutits ner. Dessa restberg utgjorde under kritperioden för 65-75 miljoner år sedan öar i ett varmt hav som täckte Listerlandet. Under oändligt långt skeende uppbyggdes ett mäktigt lager kritkalksten som senare täcktes av ett löst jordlager, huvudsakligen bestående av morän. Fossila lämningar av växter och djur som levde i krithavet återfinns nu i kalkstenslagret. Längst västerut i skuggan av Ryssberget ligger kanske det intressantaste inslaget i Listerlandets landskapsbild. Det är Vesandalgången som i förhistorisk tid utgjorde ett brett sund som skilde Lister från fastlandet. Efterhand grundade det upp och å småningom bildades en insjö, Vesan med utlopp vid Norje. Med tiden minskade sjöns yta och stora arealer med sankmarker och gyttjeområden blev följden. Dalgången var säkert ett eldorado för sim- och vadarfåglar och den myckna vassen skördades i sådan omfattning att den lär ha försett flera socknar med taktäckningsmaterial. Vesan med omgivande träskmarker är nu sedan 3-talet helt torrlagd. Man anser att vattennivån för tusen år sedan låg en meter högre än nu i Blekinge. Torrläggningen har skapat ett stor stycke bördigt åkerland till Lister som redan tidigare utgjort Blekinges förnämsta jordbruksbygd. På de lätta sandjordarna har potatisodling och brännvinstillverkning utgjort viktiga näringar och fortfarande drivs flera stärkelsefabriker.

På Torsö föddes sjökapten Edmund Listerud, som seglat på de stora haven i många år. Han har berättat om hur hårt det var för en 16 års pojke att arbeta med tunga cementsäckar på traden Gotland och fastlandet. Han seglade med Paborns Heda av Sölvesborg men också som bästeman under Oscar Hedberg på Louis av Djupekås. 2

Läs mer om ‘Torsöfiskare beskjutna av ”Flygande Tunnan”‘ »

Läs mer om ‘Stenbrottet’ »

Läs mer om ‘Något att förtulla?’ »


Källhänvisningar:

Not 1 Häfte (Sölvesborgs fornminnesförening m h a Edvin Hellberg)

Not 2 Blekingeboken 1981 (årsbok för medlemmarna i Blekinge Musei och Hembygsförbund)

Not 3 I Blekingebygder (Margit och Rolf Lundqvist)

Not 4 Häfte (Folke Johansson och Inge Persson)

Not 5 Listersläkten

Not 6 Listers och Sölvesborgs historia (Hans Milton)

Not 7 Havets män

Not 8 Häfte (Anita)

Not 9 Hörvik Från urtiden till 2:a världskriget (Dan Eriksson)

Not 10 Blekinge – strandhugg i sydsvenska farvatten (Tord Kempe)

Not 11 Häfte om Mjällby Folkskola 1842-1942