Torsöfiskarens båtar: ”Kobb”, ”jöll”, och ”vrag-ege”
Skrivet av Walter Algotsson, Torsö
”Den klart dominerande båttypen i Blekinge har sedan lång tid tillbaka varit Blekinge-ekan. Termen Blekinge-eka får närmast anses vara ett samlingsnamn för båtar av likartad konstruktion, men som i övrigt uppvisande stora skillnader i form och storlek”. Så skriver Båtdokumentationsgruppen i bokverket Båtar i Blekinge 1983.
Blekinge-ekans modell och konstruktion har genom åren präglat de vanligast förekommande båttyperna på Torsö. Men också de mindre båtarna ”kobb” och ”jöll” har varit vanliga.
Vrag-egena – först och störst
Den största båt-typen på Torsö liksom annorstädes på Listerkusten var ”vrag-egena”. Längden varierade mellan 24 och 30 fot. ”Vrag-egena” var den havsgående fiskebåten och användes till drivgarnsfiske efter lax och sill samt sättegarnsfiske efter torsk.
Ursprungligen var båttypen riggad med ett stort assymetriskt segel och var odäckad.
Båttypen, om än fortfarande under benämningen ”vrag-ege”, ersattes i början på 1900-talet i allt snabbare takt av däcksbåten och försågs med tändkulemotorer.
Jöllen – Mellanbåten
”Jöll” var namnet på mellanbåten. Den var på 10-14 fot och saknade i regel riggning men kunde enkelt förses med sådan. Någon maskin fanns inte heller.”Jöllarna” framfördes i huvudsak med åror alternativt segel. Båttypen var mestadels i ek och användes till småfiske, dvs flundregarnsfiske och hommefiske. Även vid jakt på sjöfågel kom båttypen till användning. Båtarna byggdes på läget av fiskarena själva eller av någon annan erkänt skicklig båtbyggare. Författarens farfar – Herman Persson – var en sådan och anlitades ofta av fiskarebefolkningen på Torsö och andra lägen på Lister. Båttypen användes också i huvudsak vid ålfisket på Torsö. Både som ”röjte-båt” och framförallt till ”Hejaren”.
Kobben -Lillbåten
På Listerlandet har utvecklats en ganska homogen variant av flat-eka som kallas ”kobb”, På Torsö förekommer och förekom den med spegel i båda ändar och även med stäv och spegel. Kobbarna byggdes i furu av flera olika personer på fiskelägena. De äldre varianterna av båttypen hade genomgående två bordgångar medan de yngre har tre eller fyra. Liksom ”jöllen” användes ”kobben” av Torsöfiskarena huvudsakligast vid småfiske nära land. Man fiskade flundror, satte ut ålhommor och bedrev ljustring med ”kobben”. Genom sin relativa lätthet och ringa djupgående lämpade kobben sig särskilt bra för ”blåås” = bloss/ ljustring. Denna form av fiske tillämpades under vindstilla kvällar/nätter då det var, som man sade, ”bleeg”*. Med hjälp av en uppriggad blåslampa i stäven upplystes havsbotten och genom det spegelblanka vattnet kunde fiskaren lätt observera och ljustra fisken, huvudsakligen gädda.
När man ”blååsade” med ”kobb”, kunde man tack vare båttypens ringa djupgående, komma långt in bland strandstenarna och överraska gammelgäddorna med ljustret.
*”Bleeg” = Bleke, vindstilla, stilla vatten